State of the art analys - Lars

Då vår fokusgrupp är pensionärer så har jag valt att analysera tillgängligheten inom SL-trafiken, specifikt tunnelbanan, eftersom den är viktig för bland annat pensionärer.

Vägen till perrongen
För att komma till perrongen finns det på flesta stationer trappor, rulltrappor och hissar. Om en av dessa går ur funktion brukar information om det komma upp på SL:s hemsida, ibland också direkt på tidsskyltarna.

På perrongen
Själva marken är alltid utrustad med en vit kant och kännbara markeringar. Medan markeringarna mest är tänkta för blinda personer, så hjälper de vita kanterna alla som har någon sorts synnedsättning. De skapar en kontrast så att man enkelt kan se kanten av perrongen. Vissa stationer har också inbyggda lampor i marken, dessa blinkar när ett tåg närmar sig. Dessa hjälper enormt för de med synnedsättning och borde enligt mig installeras på många fler stationer.

Vid tidsskyltarna finns det så kallade "pratorer" som aktiveras när man står under dem. De kan då läsa upp de närmst kommande tågavgångarna. Dessa uppläsningar och utropen när ett tåg faktiskt anländer har dessutom distinkta röster beroende på om tåget är på väg söderut eller norrut. Är den på väg söderut är det en mansröst, annars en kvinnoröst.

På tåget

Vid ändarna av varje tågvagn så är ett säte borttagen för att göra extra plats för de med behov. Den kan användas för allt från rullatorer till barnvagnar. Utgenom vagnen är en andel av sätena markerade som "prioriterade sittplatser" med skyltar, men inget mer. Alla ledstänger och handtag på tåget är helgula. Den gula färgen gör det lätt att se dem och faktumet att alla är samma färg skapar en känsla av familjäritet. Så fort man ser en gul ledstång förstår man att den är tänkt för att hållas i. Alla nya tåg har flera skärmar i varje vagn som visar nästa station ackompanjerat med automatiska stationsutrop. Äldre tåg har varkendera, ibland ropar inte ens tågföraren upp stationsnamnet heller.

Slutord
Det är uppenbart att mycket tanke har getts åt tillgängligheten, och att det har förbättrats med åren kan man se när man jämför de olika modellerna av tågvagnar. Dock så finns det ett par problem som sticker ut för mig. Perrongerna har många funktioner men det var ett par av dem som jag inte visste om eller aldrig lagt märke till förut. Det fick mig att undra över hur många pensionärer som faktiskt vet om all funktionalitet och använder sig av den. Det säger sig självt att effektiviteten av något som få vet om inte är så hög.