När vi nu inleder detta
arbete är det av större vikt att bestämma hur vi skall samla in information, än
vad det är att vänta på någon sorts snilleblixt som mirakulöst ger oss nästa
stora marknadsfenomen. Jag har funderat lite på hur vi bör utforma våran datainsamling.
Då vi skall samla in
data i en ganska hektisk miljö, lokaltrafiken, bör vi lägga mycket tyngd på att
inte vara för ”besvärliga”. Etnografiska tekniker kan därför vara en aning
svåra att implementera, då i alla fall jag skulle bli obekväm om jag blev
tillfrågad om det var okej att ett gäng studenter betraktar mig med
anteckningsblock i högsta hugg under min resa i kollektivtrafiken. Även
intervjuer för att få fram kvalitativ data kan visa sig besvärliga, då en
människa ofta är på väg någonstans i kollektivtrafiken. Så länge man inte får
tillåtelse att följa med den intervjuade hem på en kopp kaffe för att fortsätta
intervjun, det vill säga. Vi funderade i och för sig på att rikta in oss på
pensionärer som fokusgrupp, vilket i så fall möjligtvis skulle underlätta
kvalitativa intervjuer av denna art, då pensionärer, helt enligt min åsikt, ter
sig vara sällskapliga och gärna svarar på några frågor.
Vi bör även tänka på triangulationen, som
skulle kunna sammanfattas som att man på något sätt breddar sin datainsamling på något vis, så att man minskar risken att vi missar viktig information. Detta skulle vi kunna göra
exempelvis genom att dela upp oss i mindre grupper där några exempelvis samlar
in kvantitativ information från exempelvis utdelning av questionnaires och
några andra försöker hålla korta kvalitativa intervjuer.
Fråga till seminariet:
Är kvantitativa eller
kvalitativa intervjuer bäst lämpat för våran datainsamling? Bör vi utföra båda?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar